Huvudsponsorers annonser

fazer

rettig

hs

gloria

Annonser från övriga samarbetspartners

S-gruppen

ahstrom

hbl

blue1

aktia

Vältä jonotus tauolla, varaa pöytä etukäteen. Tarjoilu kahdessa kerroksessa.

 

 

 

 

Birthe Wingren - ULRIKA

Birthe”Mera vadmal och mindre glitter”

Birthe Wingren ses just nu som showflickan Sally Bowles i musikalen Cabaret på Svenska Teatern. Om några månader klär hon av sig de glittrande paljettkläderna för en betydligt mer nedtonad stil i rollen som sockenhoran Ulrika i musikalen Kristina från Duvemåla.

Birthe Wingren har setts i flera musikaler på de finska och finlandssvenska scenerna de senaste åren. Efter att hon utexaminerades från Teaterhögskolan år 1991 har hon varit anställd på Åbo Svenska Teater (1992–1994) och på Svenska Teatern (2002–2004). Hon har frilansat för nämnda teatrar och även för Klockriketeatern och Teater Viirus. Hon har setts i flera musikaler, bland annat Evita på ÅST, My Fair Lady på Svenska Teatern och West Side Story och Les Misérables på Helsingfors stadsteater. Många känner även igen Birthe från filmen Colorado Avenue, där hon spelade Dollar-Hanna.


birtheProvsjungning

Birthe provsjöng fyra gånger innan hon fick reda på att hon fått rollen. Från tidigare kände hon till handlingen i musikalen och hade läst Vilhelm Mobergs böcker. Men hon var ändå inte så bekant med musikalen.

– Det var speciellt roligt att träffa Björn och Benny. Jag har växt upp med Abba så det var lite nostalgiskt. De var dessutom väldigt vänliga och uppmuntrande.

Birthe sökte till en början inte en specifik roll, men till andra provsjungningen blev hon ombedd att studera in Ulrikas sånger och söka den rollen

– Man vet ju aldrig med provsjungningar, sist och slutligen är det ju så mycket fast i hurdan typ av människa och hurdan typ av kombination de söker. Fastän hur man vrider och vänder på sig kan det hända att man inte passar in av någon anledning. Men jag förstod ju att det gick bra då jag var på provsjungning så många gånger.


Amerikasläktingar

Birthe läste Vilhelm Mobergs utvandrarserie för tre år sedan, så hon har historien ganska färskt i minnet. Men hon har planer på att läsa böckerna på nytt innan repetitionerna sätter igång.

– Musikalen är inte lika känd i Finland som den var i Sverige. Det som jag kände till innan provsjungningen var hitlåtarna – Helen Sjöholm (spelade Kristina, reds. anm) när hon sjunger Du måste finnas och Peter Jöback (spelade Robert, reds. anm) när han sjunger Guldet blev till sand.


Berätta om Ulrika!

 – Att åka till Amerika är verkligen ett stort steg för sockenhoran Ulrika, och speciellt för hennes status. Hon får börja på nytt utan stämpeln som sockenhora och hennes dotter behöver inte växa upp som horans dotter. Hon är ingen tragisk figur, utan en stark person och hon och Kristina blir bästa vänner, något som aldrig skulle ha hänt i Sverige.

Birthe är uppvuxen i Jakobstad och har även hon amerikasläktingar några generationer bakåt. Hon säger att så gott som alla svenskspråkiga i Österbotten har någon amerikasläkting.

– Jag har inte längre kontakt med dem, men äldre generationer hade kontakt med dem och amerikasläktingarna kom och hälsade på om somrarna.


Kontraster

Birthe säger att något av det bästa med skådespelaryrket är kontrasterna. Efter att ha uppträtt i glittriga scenkostymer får hon i november byta ut dem till aningen gråare scenkostymer.

– Det är just det man har möjlighet till i det här arbetet – först låtsas att man är i Berlin och sen åker man iväg till Duvemåla. Nu blir det mera vadmal och mindre glitter.

Text: Karin Lindroos

 

Birthe Wingren

Namn: BIrthe Wingren
Ålder: 44 år, född 1967
Hemort: Borgå

Presentation: Jag blev utexaminerad från Teaterhögskolan i Helsingfors 1991 och har sedan dess hunnit med ett trettiotal teaterpremiärer under åren.
Det är svårt att plocka ut enstaka roller som skulle varit extra viktiga. Jag har tyckt om (nästan) alla mina jobb. De som jag nu nämner har varit viktiga för mig av olika anledningar.
Sharla i Killer Joe på Teater Viirus 1995, en fantastisk ensemble, en tuff pjäs men sällan varit med om så rolig repetitionstid, jag fick en gång för alla stiga ur "snäll söt flicka" rollfacket. Laura i Strindbergs Fadren också på Teater Viirus 1996, ser den rollen som en arbetsseger för mig, fick kommentaren av en man i publiken  att det var första gången han hade lust att stiga upp och strypa någon han såg på scen (varför tar jag det som en komplimang?). Drottning Kristina i Stjärnornas Kungabarn år 2000 på Svenska Teatern, känslan i att tolka en karaktär, en kvinna, som funderar på livets mening, teologiska och filosofiska frågor, som inte är hustru, mamma, syster, älskarinna utan, ja, drottning (måste en kvinna vara drottning för att få en så självständig plats i ett drama?). Eliza i My Fair Lady på Svenskis 2003 och Evita på Åbo Svenska Teater 2008, när inte orden räcker till  är det alltid skönt att få brista ut i sång! Dollar-Hanna i filmen Colorado Avenue år 2006, en roll där jag fick tala österbottnisk dialekt, och som tog mig tillbaka till trakterna kring Jakobstad och Vasa där jag har växt upp.

Min roll i produktionen: Ulrika

Mina förväntningar inför produktionen: Ska bli otroligt spännande! Fick redan under provsjungningarna en föraning om att arbetsprosessen kan bli rolig och kreativ.

Det första jag tänker på när jag hör namnet Kristina från Duvemåla: Drama, kärlek , nordisk sommar.

Mitt förhållande till Vilhelm Mobergs böcker: Läste dem för tre år sedan. Klassiker. Ser fram emot att läsa dem igen.

Finns det någon i din släkt som har emigrerat? Min farmorsfar Wilhelm bodde länge i Hammond i USA, återvände sedan till Finland. Min farfars bror Harald emigrerade till Canada och avled där i "miners disease", stendammslunga. Därtill flera mera avlägsna släktingar som emigrerat. Alla från Österbotten.

Vad skulle få dig att emigrera idag? Tja, vi finländare är ju i den lyckliga situationen att vi inte behöver byta land för att få drägligare levnadsvillkor. Jag känner stor sympati för de människor som kommer till Finland för att söka ett bättre liv. Jag anser att vår småsinta flyktingpolitik och vår tendens att vilja panta på vår välfärd och hålla den för oss själva är skamlig. Om jag skulle emigrera i detta nu så skulle det vara enbart för nöjes skull och för äventyret att få pröva på att bo nån annanstans.