Huvudsponsorers annonser

fazer

rettig

hs

gloria

Annonser från övriga samarbetspartners

S-gruppen

ahstrom

hbl

blue1

aktia

Vältä jonotus tauolla, varaa pöytä etukäteen. Tarjoilu kahdessa kerroksessa.

 

 

 

 

> Bjorn Ulvaeus forts.

Jo, vi har redan sagt det. Det börjar alltid med det rent intellektuella beslutet. Snackandet. Sedan kommer det känslomässiga så småningom. Först nu inför Stockholmspremiären på Kristina är jag så pass färdig med den historien att jag kan känna att det vore kul att sätta i gång med något helt nytt. Det är långa processer, det är det.

Det var inte självklart att Benny och jag skulle göra musikal på Utvandrarna, inte alls. Tvärtom, skulle jag säga. Benny var inne på Moberg långt tidigare än jag. Herregud, Utvandrarna är ett epos på tvåtusen sidor! Att dra ner den storyn till musikalformat tedde sig omöjligt. Carmen - där har du en föredömligt kort historia, utmärkt för en musikal. Tunn liten sak. Mycket dramatik.

bjornSå det tog tid innan det slutligen blev Utvandrarna. Men det vi visste, Benny och jag, det var ju att för att göra en riktigt bra musikal den här gången, måste vi ha en riktigt bra berättelse. Det hade vi lärt oss från Chess - den grundhistorien var alldeles för tunn. En bra historia är basen för en bra musikal, en början, ett slut och ett drama dessemellan. Och starka känslor - alla bra musikaler måste kunna framkalla gåshud hos publiken.

Fast Vilhelm Moberg. Det tog mig lång tid att hitta fram. Bara den enorma respekten för hans författarskap var ju ett berg att klättra över. Jag hade perioder nära jag vaknade alldeles svettig av ruelse klockan fyra på natten, vad hade vi gett oss in på...

Men det där var senare. Dessförinnan var vi inne på andra stora berättare. Jag minns att jag testade med Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Nyblivne akademiledamoten Horace Engdahl tyckte att jag skulle läsa de ryska berättarna, Pusjkin läste jag, och ett tag var vi inne på Doktor Zjivago.

Det avgörande ögonblicket kom en dag när jag än en gång läste Vilhelm Mobergs förord till Utvandrarna Det som inleds med orden: 'Detta är en berättelse om några människor, som från sina hem i Ljuder i Småland utvandrade till Nordamerika...'

Plötsligt hörde jag musiken mellan raderna. Folkvisan, vemodet, sorgen, kraften och glädjen. Jag läste böckerna på nytt och hittade ställena som kunde bli texter. De hemliga drömmarna, kärleken, tilliten, barnen, hemlängtan, det enorma i att Kristina till slut är nära att tappa tron till den Gud hon alltid trott skulle föra henne rätt. Texterna i sångerna är helt mina egna, men de talade replikerna mellan har jag hämtat rätt ordagrant ur böckerna. Det fanns ingen anledning att korrigera Moberg. Så att säga.

Jag gjorde mycket research. Läste massor om invandring, var över i utvandrartrakterna i Minnesota, var nere i Småland på Emigrantinstitutet där. Jag träffade professor Ulf Beijbom där nere, faxade ner till honom när jag ville veta mer, det var stor hjälp. För att begripa vad vägglöss verkligen var läste jag massor om löss...det är över huvud taget en del av processen att läsa och läsa och läsa. Man måste få in språket. Lära sig så mycket om det Moberg kunde så att man till slut tappar greppet om vad som är Mobergs och vad som är mitt. Jag ser mig som hantverkare i sammanhanget, det är inget fel i att vara hantverkare. Men det är ju skillnad om man jämför med en man som Vilhelm Moberg, en som faktiskt levde för att skriva. När han slutade att skriva, ville han inte leva längre. Sådan är ju inte jag, inte alls.

> LÄS MER PÅ NÄSTA SIDA

< TILLBAKA

brev

Käre Vilhelm Moberg,

Med all rätt har du oräkneliga gånger hemsökt mig i vargtimman under åren jag arbetat med musikalen om Kristina.
Med all rätt har Ditt rykte och Din gärning fått mig att tvivla på mitt förstånd.
Men när tvivlet varit som störst har alltid Din egen text varit min bästa bundsförvant. Lusten till den har övervunnit vördnaden och våndan.
Det vore förmätet att tro att vår Kristina skulle vara densamma som Din. Men en sak tror jag Du kan vara säker på. Vi älskar henne lika mycket som Du.

Med tacksamma hälsningar

Björn Ulvaeus

> LÄS HELA BREVET