Huvudsponsorers annonser

fazer

rettig

hs

gloria

Annonser från övriga samarbetspartners

S-gruppen

ahstrom

hbl

blue1

aktia

Vältä jonotus tauolla, varaa pöytä etukäteen. Tarjoilu kahdessa kerroksessa.

 

 

 

 

> lars rudolfsson forts.

larsAtt vi gjort Kristina till föreställningens centralgestalt är bra. Men personligen tycker jag att det som griper allra mest är kärlekshistorien mellan henne och Karl Oskar. Det är en så jämlik saga, de har så jämnstarka roller i Mobergs berättelse. Detta att de båda längtar till varandra, fysiskt och psykiskt, det är fantastiskt att den här kärlekssagan inte tar slut ens därför att döden kommer emellan. De där två, de slutar aldrig att älska varandra.

Attraktionen hos dem bygger på kontraster. Å ena sidan Kristinas starka tro på Gud, å andra sidan Karl Oskars insikt om att jorden behöver hans händers arbete. Å ena sidan det mjuka Duvemåla, å andra sidan det kantiga och hårda Korpamoen. Dessa sammanfogade motsatser, dessa in i evigheten länkade öden - ur den storartade dramatiken uppstår även musikteaterföreställningen. Mobergs ursprungliga berättelse är hela tiden basen. Man måste ha en berättelse som grund när man skapar teater. Den grunden står man på, den har man att falla tillbaka på när det börjar svaja. Börjar man ifrågasätta själva historien återstår bara luft. Men ur historien skapar man sitt eget.

larsVi valde att ge oss in i Kristinas marker, in i hennes inre och yttre landskap. Sedan började väljandet. Ur ett så stort verk som Mobergs Urvandrarepos är det omöjligt att få med allt. En lång föreställning måste det bli, det visste vi, annars tappar man väldigheten. Men det går inte att få med allt. Det gäller att föreställningen får publiken att tänka på det den faktiskt får, inte på allt det vi valt att lämna därhän. Det gällde att musikalen Kristina från Duvemåla blev sitt eget verk. Att musikalen stod för sig själv.

En tidig tanke hos mig var att föreställningen skulle leva på flera plan samtidigt. På så vis har Moberg lärt mig något som regissör, detta att det är möjligt att på en gång berätta tankar, känslor och öde. Att på en gång vara i Kristinas tankevärld, ute med Karl Oskar i hans slit på åkern, i deras gemensamma resa mot det okända.

Jag letade de scener som stod fram ur berättelsen, de dramatiska vändpunkterna. Musikteater har den fördelen att de sjungna ordet kan driva berättelsen framåt i komprimerad form. Men utan vändpunkter blir det ingen rytm i föreställningen, en enkel kronologisk handling räcker inte. Det gäller att hitta en glidning mellan planen. Publiken ska uppleva rörelsen mellan olika parallella skeenden - utan att föreställningen för den skull tappar greppet om helheten.

Publiken ska också jobba! Annars riskerar den att få tråkigt!

Fast den ska jobba utan att veta om det. I fråga om Mobergs Utvandrarna vet man att publiken har en bild av historien, antingen direkt ur böckerna eller från Troells filmer. Vår uppgift har inte varit att bekräfta den bilden utan att ge en annan bild, som också känns sann. Kristina i Duvemåla har en annan och helt egen idévärld och form, för den äger rum på scenen.

Scenen har sin egen psykologi. Tid är till exempel inte fysisk tid utan en replik. Säger någon att klockan är fem, så ÄR hon fem. Några stenar är inte bara stenar utan dessutom en metafor för hårt slit. En åker är förvisso en åker, men samtidigt en symbol för framtidstro och fruktbarhet.

> LÄS MER OM LARS

< TILLBAKA